Tack Annika Grundberg, Hippson för text och foto!

Jan Brink och Ida-Linn Lundholm är vi vana att se i dressyrsammanhang medan Daniel Svensson och Stephanie Holmén syns på hoppbanan. Men under Elmia Scandinavian Horse Show möttes de två grenarna i en fartfylld duell på islandshäst.

När det kommer till flygande pass räckte inte den stora banan inne på Elmia till. I full fart längs med långsidan och vidare ut flög ekipagen i två heat. Vann gjorde hopplaget med Daniel Svensson och Stephanie Holmén.

– Det var jätte-, jätteskoj. Mycket roligare än vad jag trodde, sa Stephanie efteråt samtidigt som hon klappade om och tackade Albin för en rolig upplevelse.
Två gånger har de tävlat tillsammans, en gång i onsdags och så en gång under lördagen och det blev seger för hopplaget båda gångerna. 

– Vi fick träna lite på förmiddagen innan i onsdags, typ 20 minuter. Men annars har jag aldrig ridit islandshäst förut.
Vad var skillnaden?
– Allting är tvärtom. För att få den in i pass, så som jag skulle göra för att få den rak, hade jag gjort så med mina hästar hade ramlat så sneda hade de blivit.
– Tölt var skönast. Det var svårt att få till övergången från galopp till pass. Det krävs träning men det var superskoj. Jag gör gärna om det igen.

Nu har vi fått njuta av morgonens första A-finalen, den i T2 Tölt på lång tygel. Vi fick se många fina visningar, det ser ut som att hästarna trivs på banan och underlaget. 

Det blev Magnús Skúlason som efter en stensäker ritt kunde visa vinnarchecken för publiken. Han Skirnir frá Skipasaga tuffade som tåget i momentet med lös tygel. De fick totalpoängen 7.63. Strax efter,  med poängen 7.59 och tillika snyggt ridet kom ekipaget Anna Funni Jonasson och Garri frá Fitjum. På tredje plats Eyjólfur Thorsteinsson och Darri frá Hjardartúni som taggade till i momentet lös tygel och behövde några påminnelser. Ekipaget fick 7.00.

Nu har vi just sett A-finalen i Tölt T3 som vanns av Sabina Svärd och blott 6-åriga Kóngur vom Kranichtal. Kóngur är efter Laxnes vom Störtal som tävlats framgångsrikt av Jolly Schrenk. De fick poängen 7.11. Tvåa Felicia Lindblom och Gorm från Smedjan, 6.50. På tredje plats Robin Haraldsen och Svarti-Pardus från Örnäs, 6.22

Vinnaren av Fyrgång V1 Ungdom heter Maia Leikermoser som red Hjólmur frá Túnsbergi. Maia berättade att hon fått Hjólmur till sig i torsdags. Så vad månde bliva av dem? De fick poängen 6.30. Andra platsen till Hanne Lysø och Sómi från Olsbacken, 6.06 och trea Matilda Nilsson och Njáll fra Krafla.

Gåshudsvarning är nog det ord som bäst beskriver A-finalen i fyrgång. Vilka ekipage vi fick se. Vann gjorde Vignir Jonasson och Viking från Österåker som plockade flera nior i trav och i den ökade tölten. Traven belönades med 8.17 och den ökade tölten med 8.83. Det är roligt att se hur stabil Viking är i formen rakt igenom alla moment och publiken bjöds på en härlig uppvisning. Totalpoängen blev 7.87.

Tvåan Unn Kroghen Adalsteinsson hade publiken med sig och när Hrafndynur visade sin fantastiska ökade tölt gick ett sus på läktaren. Så belönades momentet med 9.5 (!) av en domare och med 9.0 totalt. 7.50 blev den sammanlagda poängen. 

Trea Filippa Montán och Röst frá Laekjamóti med poängen 7.30.

Även de resterande ekipagen bjöd på flotta visningar. Louise Löfgrens Dagfari frá Eyjlandi fick höga poäng i alla moment utom galoppen som han har lite problem med, men när den sitter så är det ett ekipage att hålla ögonen på. 

De kom in i ledning efter uttagningarna, Maja Nyman Blitskov med Ljóni frá Ketilstödum. De fick poängen 6.57. Elsa Teverud och Kopar frá Sunnuhvoli klättrade upp till en andraplacering med 6.17 och trea Sofia Bengtsson och Ikaros från Götersvik, 5.90.

´ 

Det är roligt att se Sabina Svärd och fina Kóngur vom Kranichtal. Det finns mycket talang i den här unga hästen. De fick poängen 7.07 med en 8 av en domaren för den ökade tölten.

På andra plats Wicky Gren med Keilir från Björkmuren. Deras ritt var en sådan där som såg alldeles självklar, men ändå kraftfull ut. Poängen blev 6.67. Trea Jamila Berg och Kyndill frá Lytingstödum, 6.13.

Inför finalen låg Moa Karlsson och pampige Leiknir från Övergran i ledning med vinnaren från fyrgången V1 ungdom. Men vann det gjorde Filippa Jähder och söta Baron frá Strandarhöfdi, SM-vinnarna i både T1 Ungdom och V1 Ungdom. Det verkar som att Baron gillar finaler och bjuder på extra fina rundor med en härlig ökad tölt.

Tvåa Ellen Andersson på Sögn frá Laekjamóti som gjorde en jämn visning med 6.22 som slutresultat. Moa Karlsson och Leiknir från Övergran fick en tredjeplacering med 5.72.

Den där Oddi från Skeppargården! Så mjuk och elastisk och en femgångshäst med en galopp som borde göra nästan vilken dressyrhäst som helst avundsjuk. Han matchas fram på ett särdeles snyggt sätt av sin “husse” Caspar Hegardt som även framgångsrikt ridit Oddis pappa Aegir från Skeppargården. Ekipaget fick 8.5 för tölt, 8.83 för skritt och 8.67 för galopp, 8.05 i totalpoäng. Caspar fick även tävlingens Feather Prize för god och harmonisk ridning. 

Med en fantastisk pass som gav 9.0 klättrade Vignir Jónasson och Mói från Smedjan upp till en andraplacering med totalpoängen 7.52. 

Strax efter med poängen 7.50 kom radarparet Magnús Skúlason och Hraunar frá Efri-Raudalaek. 

Det blev Sys Pilegaard som knep förstaplatsen med Ljóska frá Borgaeyrum. Momentet tempoväxlingar var imponerande mjuka och belönades med 9 av en domare och 8.17 totalt. Ännu högre poäng fick ekipaget för den ökade tölten som gav 9.0 av 3 (!) domare och 8.5 av en. Totalt 8.83. Totalpoängen för hela den fina visningen blev 8.28.

Över “åttan” kom också Unn Kroghen Adalsteinsson och Hrafndynur frá Hákoti. Deras numera berömda ökade tölt belönades med storslagna 9.0 och till och med 9.5 av en domare.

Tredjeplatsen knep välridande Katie Brumpton och Smári från Askagården med poängen 7.89.

Vilken succé Elmia Icelandic Powershow blev! Domare, ryttare och publiken, alla var lika nöjda. I gången som ledde till tävlingarna välkomnades vi av ljudet av en töltande häst och sedan gick vi igenom en finfin marknadsgata för att slutligen komma fram till den fullstora banan i den ljusa hallen. Elmia Icelandic Powershow var rent av världens första World Ranking-tävling inomhus.

Ryttarna berömde också underlaget, stallarna och allt runtomkring.

För oss i pressen var välkomnandet synnerligen bra, vi fick våra ackrediteringar inom några minuter tillsammans med ett mail med kod till den dedicerade pressparkeringen. 

Här är en pratstund med de båda tjejerna, Jenny Filipsson Eriksson och Rebecca Benje Holmström som tillsammans med otroligt duktiga funktionärer startad något vi hoppas ska bli en tradition.

Mästare, medaljörer och stora profiler  – alla kommer de vara på plats. Även bland islandshästarna får vi ett otroligt startfält inför årets tävlingar. Se tölt och pass av världsklass i en unik tävling skapad för SIHS och Friends Arena.

Årets tävlingar bjuder på en spännande internationell landskamp mellan Sverige, Danmark, Island och Tyskland med två ekipage från varje land, ett 4-gångsekipage och ett 5-gångsekipage. Fyra länder och åtta ekipage.

I täten för det svenska laget är  guldryttaren och världsrekordinnehavaren  Magnus Skúlason med sitt egen uppfödda sto Valsa från Brösarpsgården. För Danmark kommer vi bland annat att få se Julie Christiansen och Veronika Rauch, med Garpur från Höjgården, med brons medalj från Danska Mästerskapen
Från Island kommer  Johann R Skúlasson mångfaldig världsmästare i tölt samt Olil Amble,  brons medaljör från Nordiska Mästerskapen på sin uppfödning Àlffinur frá Sydra-Gegnishólum.
Lisa Drath från Tyska VM-laget är också på plats i det fantastiska startfältet. Som partner i 4-gång kommer Jolly Schenk med guld i 4-gång från VM  i Holland. Både Lisa och Jolly  toppar i världsrankingen på islandshäst just nu.

Tävlingsryttare för Sverige:

5-gång: Magnus Skulasón på Valsa

4-gång: Vignir Jónasson på Ivan

Missa inte! Islandshästtävling SIHS, Friends Arena fredag eftermiddag 1 december 2017 för program och biljetter se här

I förra helgen under Elmia Scandinavian Horse Show hade islandshästarna plats i showprogrammet. In på arenan efter Tobbe Larsson tillsammans med barnfavoriten Nicke kom först fyrgångshästarna i full power. Teamet bjöd på en riktigt härlig, fartfylld kadrilj. Efter det visade Máni frá Hvóli och Kristall frá Búlandi upp vad flygande pass är för något.

Showen avslutades med att ett hopplag och ett dressyrlag gjorde upp om vilka som faktiskt red snabbast. I hopplaget ingick Daniel Svensson och Stephanie Holmén och i dressyrlaget ingick Jan Brink och Ida-Linn Lundholm. Föga förvånande togs segern hem av hopplaget!

Just nu pågår Svenska Islandshästförbundets och SIF Avels höstkonferens för fullt i Linköping. Mirjam Horn från Islandshästpodden har rapporterat till Ishestnews, tack Mirjam!

Här är 2017 års Avelshästar:

Vons pris till Perla från Åleby (e. Mökkvi från Åleby  u. Nótt från Knutshyttan  ue. Baldur frá Bakka, ägare och uppfödare Petra Lindberg)

Årets valack: Vakandi från Juse (e. Vaki från Österåker u. Villemey från Grindtorp ue. Mökkur frá Varmalaek uppfödare: Julia Eriksson ägare: Islandshästkonsult)

Årets 4-åriga sto: Selma från Lilla Sträckås (e. Gumi frá Dallandi  u. Snotra från Stenholmen ue.Blaer från Stenholmen. Ägare och uppfödare: Malin Bonnevier.

4-åriga hingst: Celsius från Vretaberg  (e. Flipi från Österåker u. Sólborg från Vallerödslund ue. Spuni frá Midsitju, ägare och uppfödare: Cimberley CO AB)

5-åriga sto: Hera från Backome (e. Bragi frá Kópavogi u. Hrydja frá Hvoli ue: Ódur frá Brun, ägare och uppfödare: Backome Islandshästar)

5-åriga hingst: Hrodur från Gröna Gången (e. Ardur frá Brautarholti u. Hrima frá Hofi ue. Kofinnur frá Kjarnholtum I, uppfödare: Susanne Sjöström, ägare: Camilla Lindström och Susanne Sjöström).

6-åriga sto: Maístjarna från Knutshyttan (e. Oliver frá Kvistum u. Tilviljun från Knutshyttan ue. Garri frá Reykjavik, ägare och uppfödare: Gardar Gislason)

6åriga hingst: Gladur från Sundabakka  (e. Kraftur frá Bringu  u. Gráskjóna från Lönneberga ue. Gráskjóni från Tåkern, ägare och uppfödare: Vignir Jónasson)

7 år och äldre sto: Victoria från Solbacken  (e. Valiant från Solbacken u. Ófeig fra Skiveren ue. Ófeigur frá Flugumýri, uppfödare:  Carina Welander och Lars Engström, ägare Susanne Åkervall

7 år och äldre hingst: Viking från Österåker  (e. Isar frá Keldudal u. Von frá Vindheimum ue. Svalur frá Gaedibae uppfödare: Margareta Pålsson/Von islandshästar och Einar Pålsson/Von islanshästar  ägare: Maria Sandin Jansson.

Grattis till alla!

Nu har även årets ryttare utnämnts. Amanda Hagberg har direktrapporterat till Ishestnews, tack Amanda!

Här är de utnämnda! 

Årets sportryttare junior: ALMA YR JÖKULLSDOTTIR

Årets GK ryttare med högsta poängen för sits och inverkan: IZABELLA SILVANDER! (GDT)

GDY: Både SM och VM guld CLARA OLSSON!

Årets Ungdomspris från Ungdomssektionen: LÈANNE LINDQVIST för att hon brinner för ungdomar och ständigt jobbar för att utveckla ungdomsverksamheten och att marknadsföra islandshästen.

Årets GK-ryttare gda/gdb: EYJOLFUR THORSTEINSSON

Årets Sportryttare senior: MAGNÙS SKÙLASON

Årets gæðingur: Kristall frá Búlandi

Kristall och Finnur Bessi Svávarsson. Foto: Sofie Lahtinen Carlsson

 Årets svenskfödda sporthäst: Valsa från Brösarpsgården

Årets uppfödare: Backome islandshästar

Årets ryttare: Eyjólfur Thorsteinsson

Hej uppfödare och avelsintresserade i Sverige. Under 2017 pågår ett stort insamlingsarbete av unghästbedömningsresultat inom FEIF, i huvudsak Sverige och Tyskland. Meningen med detta insamlingsarbete är att Thorvaldur Arnasson, SLU professor, skall göra en genetisk analys för att avgöra sambandet mellan bedömningar av unghästar och äldre hästar.
Materialet börjar bli ganska omfattande ( ca 1500 individer bedömda under åren 2014 till 2017 ). Helst vill vi kunna få med även de föl som är unghästbedömda i Sverige 2017.
Det är sammanlagt 224 unghästar bedömda hösten 2017. Av dem är 62 ännu inte registerade i Worldfengur. Min uppmaning är nu till alla uppfödare som låtit unghästbedömma era föl i år. SKYNDA att registera dem så de kan vara med i materialet. Endast hästar med WF id kommer med.
OM någon enskild arrangör av föl & unghästbedömning under åren 2014-2017 vet med sig att just Du sitter på bedömningsresultat som inte skickats in, utan som ligger i dataformat i en Ipad: ta kontakt med mig så ser vi om jag fått in material.
För andra frågor om undersökningen så är det hjärtligt välkommet att kontakt mig.
Med vänlig hälsning, Marcus Ljungqvist. FEIF Breeding committe.

Marcus kontaktuppgifter är:

marcusljungqvist@icloud.com

Tel: 0708-671450

Open letter to FEIF                                                                                                                                                                                                                                                         21/11/2017

When the news about allowing ported Icelandic bits in competition, appeared on my Facebook page the other day I first read it twice, before I went back and checked the date, to see if it was something old. Then I had to read it the third time to realize what’s happening. It’s new, and it actually means that FEIF now allows the use of bits that systematically harm our horses when used in competitions and shows. The former ban, based on scientific publication is replaced by “gut feeling” from, as far as I know, unpublished reports, (hopefully yet to come).

According to official Icelandic regulation on horse welfare, it’s forbidden in Iceland to ride competitions and shows with any ported bit with a leverage effect, and that cannot be changed by FEIF.

Ported bits do not put pressure on the tongue as most other bits. Instead they put the pressure on the bones underneath the tongue (the bars) where the very sensitive periosteum (surface of the bone) is only defended by a thin layer of tissue – with hardly any resistance. The pressure the iron puts on the bones results therefore easily in lesions and pain. As bruises and other pressure lesions, don’t become apparent until some hours later and hardy ever bleed, they can’t always be seen directly after a ride. Repeated pressure on the bruise will finally lead to a painful inflammation in the periosteum and even affect the bone permanently. The study performed in Iceland was based on data collected from Landsmót and Islandsmót, where the competitions continue for up to 6 days for horses qualifying for the finals. Repeated examinations showed that all the horses using bits with leverage and a port, except one, had lesions on the bars at the last day of the competition. The lesions were in most cases regarded as serious concerning animal welfare. The study did not identify any difference in the harm done, between non-broken ported and double broken ported Icelandic bits. Still, the sport committee of FEIF now allows the use of double broken Icelandic bits with a port while they find the unbroken ones unacceptable.

Research paper: https://actavetscand.biomedcentral.com/track/pdf/10.1186/s13028-014-0040-8?site=actavetscand.biomedcentral.com

Interestingly on the FEIF homepage it says : “One of the missions of FEIF is to focus on horse welfare – and one of our goals is to put the welfare of the horse first in everything we do. This is clearly described in the General Rules and Regulations with reference to the FEI Code of Conduct. FEIF would like to stress the importance of this part of our mission. There is a growing focus on injuries on horses in sport – specifically oral wounds and other wounds.”

These days all equine sports are under the microscope of animal-welfare organisations and there are a lot of people in the world that strongly argue that it should be forbidden to use horses for competition. We, who do have passion for the sport and want to be proud of it, will have to prove that the welfare of the horse is always our first priority, and that we use science to help us to help the horse. Only that way we can explain why the rider is not too heavy for this” little” horse, why the gear we use is not harming it and how our training and competition actually produce happy, healthy and durable horses!

The world championship was great in many ways. The pace-disiplines stood out representing durable competition horses and I saw breathtaking good riding in the ovaltrack. The disappointment was the use and amount of harsh bits used on this supple, nice, gentle and easy-going breed of a riding horse. Why do grownup, healthy people have to use all these gadgets and chains and reins to be able to ride some rounds in a fenced oval track? Are we entering the age of the monsterbridels? For me and many people I spoke to during and after the event, the development was obvious, and I expected and hoped that something would be done to turn it around. Then the message arrives that FEIF will rather allow a bit that has actually been proven harmful in competitions. And it is not only this specific type of a bit, it is the direction that we are going in, the message we are giving. The obvious thing would be to support further research on other ported bits, do they maybe also harm the horses?

And I start to wonder—do we need this bit so badly? It has been forbidden for some years now—did we in some way get hurt because of that? Were we not able to participate because we couldn´t use this bit? Or did someone need to sell more bits? I can’t think of anything that can possibly defend this decision of the sport committee.

We could be initiators, making sure our sport meets the standards and demands of the future. Let’s protect our sport, our lifestyle and not least our horse!

Mette Mannseth

Links:

• Research paper on “Bit-related lesions in Icelandic competition horses”: https://actavetscand.biomedcentral.com/track/pdf/10.1186/s13028-014-0040-8?site=actavetscand.biomedcentral.com
• Rules on horsekeeping iceland: https://www.reglugerd.is/reglugerdir/allar/nr/910-2014
• Icelandic animal wellfare law: http://www.althingi.is/lagas/nuna/2013055.html
• Feif homepage https://www.feif.org/

”Jag stannar i paddocken idag”. ”Jag vågar inte rida med det där gänget”. ”Oj, måste jag ta in Bettans läskiga sto?” ”Tänk om jag möter ett vildsvin!”. ”Tror min häst behöver massage idag”.

Ridrädsla eller hästrädsla är något som många känner igen. Trots att man är rädd utsätter man sig för det otäcka för det är så otroligt roligt och underbart att umgås med hästen. För många av oss är hästar och ridning både det läskigaste och det roligaste som finns. De flesta instruktörer har en eller kanske flera elever som känner sig nervösa inför ridningen.

– Rädslan kan ta sig många olika uttryck, förklarar Mirjam Horn. Det kan vara så att man är rädd för att rida ut i grupp, att galoppera, att lasta eller massor av andra saker. Rädslan är personlig. En del är helt enkelt rädda att göra bort sig.

Mirjam ”Mirre” Horn känner vi som en av dem som gör fantastiska Islandshästpodden. Det vi kanske inte vet är att hon också jobbar med att hjälpa de som är häst- eller ridrädda. Mirjam startade sin hästkarriär med halvblod och tog RIK0. Efter praktik på olika islandshästgårdar tog hon också B-instruktörsexamen för islandshäst.

   – När jag sedan började plugga till läkare hann jag inte med hästar längre.

Mirre vidareutbildade sig inom psykiatrin men kom efter ett tag på att läkaryrket inte var rätt för henne. Hon längtade tillbaka till hästarna.

   – I början kändes det väldigt ovant att hålla på med hästarna igen. Jag är inte rädd men en försiktig ryttare och dessutom är jag rädd för kor, skrattar Mirre. Jag vet hur det känns att vara rädd.

– Jag kom på att jag kunde kombinera mina gedigna kunskaper om människans psyke med att arbeta som ridinstruktör.

Mirjams tanke är att alla ska kunna ha kul.

   – Det är så synd att så många hindras i det vill göra, det går ju att jobba med rädslan.

Mirre berättar också att många hamnar i en negativ spiral. De skuldbelägger sig själva när de till exempel inte vågar rida ut. Och så förstärks det när stallkompisar i all välmening kanske säger saker som ”rider du bara på ridbanan” eller ”får din häst aldrig springa”.

   – Mitt mål är att vända spiralen till en positiv sådan, säger Mirre. Den som redan skuldbelägger sig själv behöver inte andras skuldbeläggande ovanpå sitt eget.

   – Vi måste förstå vad som händer inom oss. Rädslan säger oss något och vi vill gärna ha ett löfte att inget farligt kommer att hända.

Men det löftet kan man aldrig få, menar Mirre, vi måste istället förstå vår egen reaktion och även hästens.

   – Man kan inte ändra sin personlighet utan istället ge sig själv acceptans.

Som exempel förklarar Mirjam att alla måste hitta sin nivå, det är till exempel inget mål i sig att kunna rida alla slags hästar.

   – Oron kommer kanske att finnas kvar men man kan lära sig att bemästra den.

När Mirre har elever så börjar man med att sätta upp ett långsiktigt mål och att hitta mindre mål på vägen mot det. Man måste kunna bestämma själv vad man vill, det ska ingen annan göra. Sätter man för stora mål så kommer det att upplevas som övermäktigt.

   – Jag hjälper mina kursdeltagare att bryta ned målet till lågt satta delmål. Och så ger jag mina elever verktyg att själv kunna styra sin rädsla och även föreställa sig hur det kommer att bli.

   – Man kommer att våga stå för sina mål och vi arbetar också med att trigga kroppen att ta det lugnt.

   – Människans instinkt är att undvika det som är obehagligt. Men istället för att undvika det obehagliga ska vi träna på att omstrukturera våra tankar och se att vi faktiskt överlevde något man längtat efter att kunna göra.

   – Tankar startar en känsla som påverkar hur vi handlar. Vi måste med andra ord öva oss på att tänka på ett nytt sätt.

Hon förklarar att hjärnan gillar att lyckas och det gäller att övertala hjärnan att det vi förutsätter oss kommer vi att klara av. Mirre citerar här Ronja Rövardotter: ”Jag aktar mig för att trilla ner i helvetesgapet” som hon säger när hon just hoppar över gapet som bildats mellan Mattisborgens två halvor.

När Mirre håller kurs vill hon ha små grupper. Kursen startar med en föreläsning om hur kroppen reagerar på rädsla och vad som händer i människan. Sedan arbetar man vidare i små grupper och med privatlektioner.

   – Det ska finnas tid för varje enskild person att arbeta med sina egna rädslor, avslutar Mirre.